Tankar inför helgen

För att uppmuntra till bön och personlig andakt så kommer jag emellanåt att skicka ut en kortare textutläggning med en enklare utmaning eller fråga att tänka vidare över.

Materialet är oftast baserat på söndagens evangelietext och kan användas både enskilt och i mindre grupper för de som har möjlighet att mötas på det viset.

Jag önskar er alla Guds rika välsignelse! / Johnny

Tankar inför helgen
Här hittar du en bibeltext, en kortare textutläggning med en enklare utmaning eller fråga att tänka vidare över.
"Pappa, jag saknar kyrkan"

Häromkvällen när min son just var på väg att lägga sig så tittade han på mig och sa:
Jag saknar kyrkan, pappa.
Jag flyttade mig lite närmare och sa:
”Jag med, jag saknar kyrkan jättemycket!

 Jag tror att vi är många som kan stämma in i min sons ord. Vi saknar att mötas tillsammans; att be, sjunga, lyssna till predikan, fira nattvard, tända ett ljus i ljusbäraren eller bara sitta ner med en kopp kaffe och prata. Vi saknar kyrkan fylld till bredden med lite  lätt disträa föräldrar, äldre som lutar sig tillbaka mot rullatorn, bord fulla av unga vuxna och barn som springer omkring.

 När Jesus efter en intensiv tid äntligen slog sig ner med sina lärjungar vid ett dukat nattvardsbord så utbrast han: ”Hur mycket har inte jag längtat efter att få äta denna påskmåltid mer er innan mitt lidande börjar.”

 I denna enda mening ryms så mycket. Jesus har verkligen längtat efter att få vara tillsammans med sina trossyskon. De är viktiga för honom! Det verkar nästan som att gemenskapen med dem hjälper honom att hitta rätt fokus inför det svåra uppdrag som ligger framför. Självklart kan Jesus när som helst tala med sin Far i himlen, men stunden runt det dukade nattvardsbordet verkar ändå ha en ovärderlig betydelse för Jesus.

 Vad är det med den kristna gemenskapen? Varför når den så djupt in i våra hjärtan? För en tid sedan hade jag ett dopsamtal med en ung människa. Hon berättade att det var först när hon blev en del av kyrkans gemenskap som hon verkligen förstod hur viktig tron var för henne. Och hennes ögon glittrade när hon talade om glädjen hon känt över att få vara en pusselbit i en större helhet.

 Jesus säger: ”att där två eller tre är samlade i mitt namn så är jag mitt ibland dem.”  Och därför är det inte heller konstigt att det kan upplevas lättare att söka Gud tillsammans med andra. För det finns ett särskilt band oss kristna emellan, ett släktband som överbryggar både tid och geografisk plast. Genom Jesus tillhör vi Guds familj. Vi är syskon, söner och döttrar, till samme Far.

 Att söka Gud tillsammans stärker vår tro. Det verkar som det var så också för Jesus. Som tur är behöver ingen av oss lida på den nivå som han, men våra liv är också kantade av sorg och kamp. Därför mår också vi bra av att både söka Gud i vår egen personliga andakt och tillsammans med andra.

 På grund av den rådande pandemin så kan vi just nu inte mötas så mycket som vi skulle önska i våra kyrkor. Men i hemmet, runt lägerelden eller i kökssoffan med en vän så finns det också möjligt att be tillsammans. Stunder som kan bli väldigt betydelsefulla, särskilt just nu. Dessutom kommer vi i höst att bjuda in till enkla fysiska andakter varje söndag, i någon av våra fyra kyrkor. Dit kan du också söka dig om du längtar efter att närma dig Gud tillsammans med andra. Varmt välkommen!

Fri som en fågel

Matt 10:29-31 

Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar. 

Våren är här och ljuset har kommit som en kär och efterlängtad gammal vän. Solen står högt på himlen och vittnar om att sommaren snart är här. Trots detta så möter jag många just nu som inte upplever sin tillvaro som särskilt ljus. Jag hör berättelser om tystnad, ensamhet och nedstämdhet. Andra berättar om förlorat fotfäste, avsaknad av rutiner och svag framtidstro. I de flesta fall handlar det inte alls om rädsla för coronapandemin utan snarare om en förändrad livssituation. Människan är social till sitt väsen och mår inte bra av att vara ensam eller leva isolerad. Därför kan årets ljusaste tid ändå upplevs mörk för många. 

När jag var barn var jag tvungen att gå igenom en tät skog för att ta mig till en av mina bästa vänner. Jag har egentligen aldrig varit rädd för mörkret, med jag minns ändå hur jag ibland ökade tempot när jag kom till de mörkaste passagerna. Mörkret har i alla tider skrämt människor. Men det är inte mörkret i sig som gör oss rädda, utan snarare det som som skulle kunna dölja sig där. 

Jesus talar mycket om både ljus och mörker. Vid ett tillfälle säger han att den som lever i mörker inte vet vart han/hon går. Det finns en vilsenhet som följer med på köpet för den som befinner sig i mörker. Det kan dyka upp frågor som vi inte har några svar på eller tankar som gör att vi ifrågasätter oss själva och våra liv. 

Men Jesus talar även om sig själv som världens ljus och att den som följer honom inte ska vandrar i mörker utan ha livets ljus. (Joh 8:12) 

I ett caféet där jag sitter och skriver den här texten flyger en liten vilsen sparv omkring. Den är rädd och vet inte var den har hamnat. Ingen vill den något ont men så fort någon kommer nära flyger den förskräckt till en ny plats i lokalen. Så här kan det ibland kännas att leva, inte minst när man sitter isolerad i ensamhet. Vi kan känna oss instängda, bortglömda och hotade. 

Men ljuset finns närmare än vi tror. För det första så finns det människor som bryr sig om oss, som saknar oss och som skulle bli glada om vi tog kontakt. Vi kan vara ljus i varandras liv. Att det är så, blir vi påminda om varje gång vi hamnar i ett livsnära samtal med en annan människa. För det andra så finns Världens ljus, Jesus, mitt ibland oss. Det kanske inte alltid känns så, men han gör det! Annars hade den kristna kyrkan aldrig överlevt alla dessa år och inte min tro heller. Om du viskar hans namn så hör han dig och vill möta dig där du är. 

Under webbgudstjäsnten i söndags så sjöng vi en sång av Bengt Johansson som handlade om just detta: ”När jag viskar ditt namn i uppriktig längtan, vänd mot dig helt och fullt, gör du mig öppen för allt vad du är. Ge mig modet att våga den bästa resan, det enda som håller och bär, genom allt, hjärtats JA till dig.” 

Ett litet vanligt ljus som tänds i ett mörkt rum gör stor skillnad. Det hjälper oss att se hur saker och ting faktiskt är och ger oss frihet att röra oss utan att snava. Kanske är det så att Jesus, genom att tala om sig själv som världens ljus, vill få oss att förstå att han kan göra oss människor fria från både mörka tankar och vilsenhet. 

Ibland när man frågar en nykristen människa hur det känns att ha kommit till tro på Jesus, får man ofta svaret: det känns som jag har kommit hem. Hemma är ju en plats där vi kan låta den tunga ryggsäcken falla till marken, en plats där vi kan känna oss fria att gå runt i mysbyxor utan smink och masker. En känsla likt den som fågeln här i caféet måste ha känt när någon plötsligt öppnade fönstret och lät den trötta och rädda sparven flyga ut i det fria. 

I mitt liv har Jesus varit just det ljussken som han säger sig vara. Självklart känner också jag mig skrämd ibland när jag vandrar genom livets mörka skogar. Men trots detta känner jag mig ändå trygg, för jag vet att jag har en stark och varm hand att hålla i som inte släpper taget förrän dagen har grytt igen. 

Gud känner och värnar om allt han har skapat. Inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet om det. Var alltså inte rädd; du är mer värd än aldrig så många sparvar! 

Andlig övning:
1. Hör av dig till en person som du saknar och berätta vad han/hon betyder för dig.
2. Hör av dig till en person som du tror är ensam och fråga hur han/hon mår.
3. Fundera över om det finns områden i ditt liv där du behöver få bli fri och be sedan Jesus om hjälp.

Den gode herden - En röst som talar sanning.

Joh 10:22-30


Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring
i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge
skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade:
”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn
vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till
min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall
aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har
gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och
Fadern är ett.”


För två månader sedan flyttade jag och min familj ut på landet. Vi kom verkligen i rätt
tid och njuter nu av en vacker färgsprakande vår. Vi hör fåglar som sjunger i
äppelträden och ser hjortar som stryker omkring på fälten utanför huset. Det är härligt
att få komma närmare naturen och känna sig som en del av den. Ändå lever vi långt
ifrån lika nära djur och natur som människor historiskt sett har gjort här i Sverige. Min
barndoms kanin är den enda erfarenhet av djurskötsel som jag kan tillgodoräkna mig.
Vi talar visserligen om en väldigt älskad och väl omhändertagen kanin. Men om man
jämför min erfarenhet med te.x. min mammas, som växte upp på en bondgård, så
väger den väldigt lätt.

I den här söndagens evangelietext liknar Jesus sig själv vid en god herde. De
människor som Jesus talade till på den gaeliska landsbygden var helt beroende av
djur. Därför var den här liknelsen en väldigt talande och vardagsnära bild för dem. För
oss ser det inte riktigt ut så. Herdeyrket finns knappt kvar i Sverige längre. Istället
använder vi stängel och flyttar fåren till nya betesmarker med hjälp av traktor och
balvagn. Men sensmoralen som finns insprängda i liknelsen är tidlös och just i den här
bilden finns det mycket som hjälper oss att förstå vilka vi är i förhållande till Gud. Jag
skulle vilja stanna upp inför tre saker:

1. Det finns ett starkt band mellan Jesus och den människa som tror på honom.
Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer
mig” (Joh 10:27). Ett får känner igen sin herdes röst och märker om det är någon
annan som kommer för att locka dem med sig. I vår tid finns det tusentals röster
att lyssna till och många av dem gör sitt bästa för att få inflytande över våra liv. Det
är inte alltid lätt att veta vilken röst man ska lyssna till. Men Jesus menar att den
som påbörjat sin vandring med honom kommer så småningom att lära känna Jesu
röst i sitt innersta och lyssna till honom istället för till alla de andra. I Joh 1:14 står
det att Jesus kom till vår värld för att vara tillsammans med oss och att han var full
av nåd och sanning. Det finns så många röster som ljuger och dömmer. Men Jesu
röst talar sanning och erbjuder nåd när vi själva inte räcker till.
Vi som kallar oss kristna har en innebonde längtan efter att lyssna till Jesu röst och
följer honom så långt vi förmår. Och det är bra, för han är ”den gode herden/den
gode ledaren” som vill leda oss till gröna ängar där vi kan få äta oss mätta av den
kärlek han vill ge.


2. Jesus har lovat att aldrig lämna oss. Det liv vi lever delar vi med andra
människor. Och i våra relationer gör vi oss sårbara och litar på att andra ska
förvalta det förtroende vi gett dem. Men ibland blir vi svikna och andra gånger tas
dem vi älskar ifrån oss på andra vis. Det Jesus säger i den här texten är otroligt
starkt. Mina får ”skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min
hand” (Joh 10:28). Det kan hända mycket i ett vanligt mänskligt liv. Men ingenting
kan någonsin ta oss ifrån Gud. Vi är hans får och även om allt annat går förlorat så
står Gud fast och håller oss i sin hand för evigt.


3. Församlingen är en gemenskap. Att Jesus liknar sig själv vid en herde innebär
också att det finns en flock. Jag kan inte mycket om får, men en sak har jag
förstått; att fåren är en trygghet för varandra. Ett får trivs inte någon längre tid i
ensamhet, utan håller sig gärna tätt intill resten av flocken. Du och jag är inte
utelämnade till oss själva! I en församling har vi varandra att luta oss mot. Vi
behöver inte tro på egen hand. Vi kan hjälpa, stötta och uppmuntra varandra i vår
gemensamma strävan att följa och leva nära Jesus.


Andlig övning:
Det kan vara svårt att urskilja Jesu röst bland alla andra röster som gör sig hörda. Hitta
en plats där du får vara ifred med Gud. Berätta hur du har det. Vad du känner och
tänker om livet som det ser ut just nu. Bli sedan kvar i tystnaden och ge Gud möjlighet att tala till dig i
ditt innersta. Om du inte hör något så har du i alla fall fått en skön stund med Gud. Om du
hör något så ta det till ditt hjärta och fundera över vad det kan betyda i ditt liv.

Skärtorsdagen - Att göra sitt hjärta redo

”Matt 26:26-29″

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt
sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och
efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt
blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er:
nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker
det nya vinet med er i min faders rike.” 

Vi är mitt i stilla veckan och påskhelgen är nästan här. De flesta av oss håller på med
olika förberedelser. Vi handlar sill, köper påskägg och pyntar våra hem med fjädrar
och kycklingar.

Idag firar den kristna kyrkan det som vi kallar för skärtorsdagen. Ordet ”skär” har inget
med färgen rosa att göra utan är ett fornnordiskt ord som betyder ”ren” och syftar på
berättelsen i Johannesevangeliet (Joh 4:13-17) där Jesus tvättar sina lärjungars fötter.
Detta skedde i samband med den sista måltiden och var ett sätt för Jesus att
poängtera vikten av ödmjukhet i våra relationer. Samtidigt finns också en annan
betydelse där. Nämligen att Jesus kan tvätta oss rena från synd och skuld. Något som
blir extra tydligt i den kristna nattvarden som vi normalt sett brukar fira idag.

I dagens evangelietext står det att Jesus lyfter bägaren och säger: ”Detta är mitt blod,
förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”. Detta betyder att
Skärtorsdagen inte bara är en dag då vi kan göra våra hem redo för påskfirande, utan
också en dag då vi kan göra våra hjärtan redo för att ta emot påskens budskap.

Tyvärr kommer de flesta av oss inte ha möjlighet att fira nattvard denna skärtorsdag.
Och för en del kommer detta troligen känns tungt. Men kom då ihåg; Att även om
något stort och oförklarligt händer i den kristna nattvarden, så är Gud inte beroende
av den för att kunna tvätta oss rena. I Johannes första brev står det: ”Om vi bekänner
våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss
från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9) Detta innebär att du, var du än befinner dig, kan
böja knä inför Gud och be honom om förlåtelse. Gud finns närmare än du tror och
längtar efter att få tvätta dig ren på insidan och lätta på dina bördor.

Skärtorsdagen är en av mina absoluta favoritdagar under det kristna kyrkoåret. Få
bibliska texter är mättade med lika mycket kärlek, passion och gemenskap som just
berättelsen om den sista måltiden. Jesus står inför sitt viktigaste uppdrag och ändå tar
han sig tid att sitta ner med sina lärjungar runt ett bort. Varför gör han det?

1. För det första så vill han vara med sina vänner. I Lukas version av den här texten så
säger Jesus: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan
mitt lidande börjar?” (Luk 22:15).

2. För det andra så vill han förklara för dem att det inte är kört för den som gör fel eller
går vilse i sin efterföljelse. Det som Jesus snart måste genomlida sker inte förgäves,
utan för att vi ska kunna få förlåtelse för våra synder.

3. För det tredje vill han hjälpa lärjungarna att se framåt. Det kommer att bli tufft en tid
framöver, men därefter kommer det en dag då dem återigen ska få dricka av det som
vinstocken ger tillsammans med Jesus i himlen. (Mat 26:29)

Allt detta gäller även oss idag. Jesus längtar efter gemenskap med dig. Han vill
påminna dig om att det finns förlåtelse att hämta ur hans hand. Och han vill lyfta din
blick så du ser det himmelska målet när du vandrar genom livet.

Fundera vidare:
Hur kan du göra det möjligt för dig och Jesus att komma närmare varandra? Finns det
något i ditt liv som du behöver be Gud om förlåtelse för? Jesus säger att vi ska få vara
med honom i himlen, vad betyder det för dig?

Palmsöndagen - När lät du Jesus röra vid dig senast?

Matt 21:1-11

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg
två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett
åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon
säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka
dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till
dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett
föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många
i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och
strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter,
ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela
staden, och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus
från Nasaret i Galileen.”
Nu på söndag firar vid att Jesus tågar in i Jerusalem. Den judiska påskhögtiden står
för dörren och staden är fylld till bredden med folk från hela världen då Jesus närmar
sig stadsporten. Han sätter sig på en åsnan och rider rakt igenom ett hav av människor
som ropar, sjunger och lägger sina kläder på vägen. Visst är det ironiskt?! Att vi just
den här veckan läser en text som utspelar sig mitt i en gigantisk folkmassa. Vi lever ju i
ett samhälle där folkmassor har förbjudits och de flesta håller sig isolerade från
omvärlden. En stor folkfest till Jesus ära skulle inte vara möjlig att genomför just nu.
Smittorisken skulle ha varit på tok för hög. Jesus skulle ha vandrat in i ett folktomt
Jerusalem. Påsken skulle ha ställts in och vår mästare skulle kanske ha korsfästs i
hemlighet eller möjligen via videolänk.
Men mitt i dessa tider så blir jag också väldigt berörd av Jesus och hans stora kärlek
till människor. För också han levde i ett samhälle med hög smittorisk och där man
satte människor som bar på dödliga sjukdomar i karantän. Ingen rörde vid dem och
många mötte deras blickar. Ingen utom Jesus. När han kom ner från berget där han
just hållit sin berömda bergspredikan så kom en spetälsk man fram till honom och
kastar sig inför hans fötter och sa: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” Jesus
sträcker ut sin hand, rörd vid honom och sa: ”Jag vill, bli ren!” På ett ögonblick blev
mannen frisk och fri från sin ofrivilliga isolering.
Vi tror på en Gud som inte verkar låta sig hindras av varken hög smittorisk eller
sociala regler på sin färd längs kärlekens väg. Detta väcker många frågor i den tid vi
lever i nu. Är det alltid rätt att avstå från att besöka en ensam människa för att man är
rädd att hon ska smittas av Coronavirus? Vad är mest kärleksfullt, att göra allt för att
minska smittspridning eller att krama om en människa som inte någon rört vid under
lång tid?
Jag tycker själv att det är en svår fråga och jag har inget svar att ge. Råden som
folkhälsomyndigheten ger oss är kloka, men jag kan inte heller undgå att tänka på
filmen som alla pratade om för bara några år sedan: ”Torka aldrig tårar utan handskar”
som ju handlar om samma etiska dilemma fast ca 40 år tidigare.
Oavsett vad som är rätt att göra och inte göra i dessa tider så vet vi iaf en sak. Vi har
en vän vid vår sida som oavsett smittorisk knackar på vår dörr och vill vara en del av
ditt och mitt liv. Han heter Jesus. Och när ingen annan finns där, och du inte vet vem
du ska ringa, så kan du alltid tala med honom. Han hör och viska sanningar in i ditt liv;
”Jag älskar dig och om ingen annan rör vid dig så vill jag göra det. Om ingen annan
möter din blick just nu, så vill jag göra det. Du är mitt barn och jag kommer aldrig
överge dig!”
När Jesus vandrade in i Jerusalem valde han att sitta på en åsna. Den typen av åsna
som användes vid den här tiden hade en sadelhöjd på 100-120 cm. Detta innebär att
när en vuxen man sitter på den hamnar han i ögonhöjd med dem som står bredvid. Vi
tror på en Gud som möter oss i ögonhöjd. Till skillnad från många jordiska
makthavare som ofta väljer att komma till sina undersåtar på höga hästar för att kunna
se ner på sin omgivning och skrämma till underkastelse.
Den enda gången Jesus höjdes upp över alla andra var när han korsfästets. Därav är
Jesus vår kung, inte överhets konung, utan ödmjukhetens. Detta väcker tillit och
hjälper mig att våga lägga mitt liv i Guds händer.
Fundera vidare: Hur kan vi handla kärleksfullt i den tid vi lever i nu? När bjöd du
senast hem Jesus till dig? Har du någon gång bett honom att röra vid dig?

X